Så väljer du skaft: flex, vikt, torque och kick point

Skaftet – shaft i produktnamnen – är den del av klubban som faktiskt levererar huvudet till bollen, och det är också den del flest köper på gissning. Här är de fyra siffror som betyder något: flex, vikt, torque och kick point.

Stål eller grafit

Stål är tyngre, billigare och mer förutsägbart. Det är fortfarande standard på järn för spelare med normal till hög svinghastighet, och nästan alla wedgar går i stål. Grafit väger mindre, dämpar vibrationer bättre och ger några extra mph i huvudhastighet – vilket är hela poängen på driver, fairwaywoods och hybrider, där i princip alla spelar grafit idag.

Grafitjärn är inte längre bara en seniorlösning. Har du ont i armbågen, spelar mycket från mattor eller ligger under 85 mph i drivern är lätta grafitskaft på järnen ett fullt seriöst val.

Flex: bokstaven är ingen standard

Det finns ingen branschgemensam definition av R eller S. En R hos ett märke kan mäta styvare än en S hos ett annat. Använd tabellen som utgångspunkt, inte som facit.

FlexBenämningSvinghastighet driverPassar
L / LLLadiesunder 75 mph (120 km/h)Damer och juniorer, lugnt tempo
A / MSenior75–85 mph (120–137 km/h)Den som tappat fart men vill behålla höjden
RRegular85–95 mph (137–153 km/h)Den vanligaste flexen bland amatörer
SStiff95–110 mph (153–177 km/h)Snabbare svingare och aggressivt tempo
XExtra stifföver 110 mph (177 km/h)Få amatörer, oftare önsketänkande än behov
Driver med grafitskaft, huvudet vänt mot kameran
På drivern gör skaftbytet ofta mer för bollflykten än ett byte av klubbhuvud.

Vikt – det du känner mest

Skaftvikter går från runt 45 gram (lättaste grafit) till över 130 gram (tyngsta stål). Ett lätt skaft ger fler mph men mindre kontroll över var huvudet är, ett tungt skaft lugnar tempot och stramar upp spridningen. Typiska intervall idag: driver 50–70 g, fairwaywood 60–80 g, järn i stål 95–120 g, järn i grafit 60–90 g.

Om du väljer mellan två flexer och är osäker: gå på vikten först. En tyngre R slår ofta bättre än en lätt S för samma spelare.

Järnklubba med stålskaft, sedd rakt ovanifrån
Stål på järnen och grafit i de långa klubborna är fortfarande den vanligaste kombinationen i bagen.

Torque och kick point

Torque är hur mycket skaftet vrider sig i svingen, angivet i grader – ungefär 2 till 6. Låg torque betyder mer stabilitet och passar aggressivt tempo; högre torque ger mjukare känsla och lite mer hjälp med höjden för den som svingar jämnt. För låg torque till en mjuk svingare brukar ge platt, kall bollflykt.

Kick point är skaftets huvudsakliga böjpunkt. Låg kick point lyfter bollen, hög kick point trycker ner den. Slår du redan högt och tappar längd i vind ska du inte ha låg kick point, hur trevlig känslan än är.

Adaptern – kolla den innan du köper ett löst skaft

Driver, fairwaywoods och hybrider har skruvhylsa. Adaptrarna är inte kompatibla mellan tillverkare, och ofta inte ens mellan årsmodeller hos samma tillverkare. Även hosel-diametern på järn skiljer sig mellan märken. Ett begagnat skaft är alltså aldrig automatiskt ett skaft du kan använda.

Innan du köper ett löst skaft: ta reda på exakt modell och årgång på klubbhuvudet, vilken adapter den kräver och vilken längd skaftet har idag. En omskaftning kostar arbete och en ny adapter om den gamla sitter fast – det ingår sällan i priset på det begagnade skaftet. Sådant löser en klubbverkstad, men fråga före köpet, inte efter.

Det här tar du med dig

  • Flexbokstaven är inte standardiserad – jämför alltid mot din svinghastighet, inte mot märket på din förra klubba.
  • Vikten märks mer än flexen. Är du mellan två flexer, testa den tyngre i lägre flex.
  • Aggressivt tempo vill ha låg torque, jämnt tempo mår bra av högre.
  • Adaptrar passar inte mellan märken. Kontrollera före köp av löst skaft.

Klubbor med skaftalternativ hittar du under golfklubbor.